Modiga!
Igår var jag ute på middag. Mitt middagssällskap är någon jag känt väldigt länge. Hon var pytteliten när vi första gången sågs och sen har vi liksom funnits i varandras liv nästan hela tiden på grund av våra familjer utan att ses speciellt aktivt.
Vi har aldrig umgåtts på grund av vår ålderskillnad men eftersom sånt liksom försvinner ju äldre man blir så är vi ju nu båda två; vuxna.
Vi har mycket gemensamt, men en viktig grej vi delar är att vi båda befunnit oss i en situation som gjort oss illa. Väldigt illa!
När man går eller har gått igenom en sån här grej som vi kan det vara svårt för andra att förstå hur man haft det och då kan det kännas så otroligt skönt att prata med någon som vet precis vad och hur man menar.
Jag har märkt att de personer som behandlar andra människor illa oftast är ganska lika varandra, beteendet, orden, kroppsspråket är... likadant.
Det är fruktansvärt skrämmande och på ett annat sätt lite som en lättnad för det betyder att man oftast inte bär på skulden till att man blev behandlad som man blev i sådana här fall.
En vanlig grej är att man blir beskylld för precis all skit som helst!
Ena dagen kan en grej vara okej i den andres ögon för att sen göra en helomvädning och tycka det motsatta.
Man blir så fruktansvärt osäker. Jag spenderade så såå sååå mycket tid med att vara orolig, vara upp till öronen ångestfylld, jag var extremt rastlös, stirrig och hade en konstant molade värk i magen som ibland gjorde sig påmind genom att jag behövde kräkas.
Det var ett vardagligt tillstånd för mig och först när jag blev av med allt så förstod jag vilket helvete jag haft. Snacka om att kroppen vrålar åt en; VAFAN! LÖS PROBLEMET!!
Ja just det... lös problemet...
Det är lättare sagt än gjort och det är lite där som den stora skopan balsam för själen kommer in då man pratar med tjejer (i mitt fall) som gått igenom samma sak för det är inte så enkelt för någon.
Man reser sig inte upp efter en evighet (som det känns då) av missär och bara: Heeej dåå! Nu drar jag!
För det kan man inte. Man måste bygga och bygga och bygga upp sig själv, precis som man (under ledning av någon annan) raserat sig själv under en lång tid.
Det tar tid och det kan man bara göra på egen hand (eventuellt med ett handtag av ett proffs..haha).
Men man kan få hjälp på vägen av sina medmänniskor. Av sina medsystrar.
Vi är modiga starka, så jävla grymma, tjejer som lyckades med vad så många inte klarar av.
Slåss för oss själva!
Vi är så jävla bäst och folk ska vara ärade för att få hänga med oss och INGEN ska få oss att tro något annat!
