mmbsfina.blogg.se

Igår var jag på spinning. 
Jag är en spinningtjej. Jag ÄLSKAR att cykla i ett rum fullt med svettiga medtränare som alla har en sak gemensamt; de tror de snart kommer dö p g a motstånd i benen.

Jag känner likadant! Oftast! 

Igår var jag, som skrivet, på ett pass. Ett, för mig, nytt med okänd ledare. Det började bra med nån festlig house:ig låt, sånt där som jag brukar gilla. Men sen kommer det där som så ofta inträffar när det ska cyklas.. 

Ledaren väljer en låt som går så satans snabbt. Och märk väl att det är en jäkla skillnad på snabbt och snabbt. Jag vet inte vad andra tycker (antagligen tycker många att det är skitkul) men jag tycker det är heeelt väääärdeeeelöööööst med låtar som bara går snabbt. 
Det spelar ingen roll hur vältränad man är, det går fan i mig inte att stå upp på cykelfan och röra benen så snabbt. Det är omöjligt för knäna! T o m för spinningfröken!

 

Men ändå ska de envisas med att stoppa in en uppsjö av så kallade "upptempo" låtar. 

 

Ja.. så där var vi. Jag, fröken och ett gäng andra motionärer. 

"Hååååll tempoooooot!!!!!" Vrålade spinningfröken

 

"Håll käften och byt låt till nåt med dugligt tempo!!!!!!" Ville jag gorma tillbaks. 

Naturligtvis gjorde jag inte det. Jag höll masken. Tills fröken verkligen började komma igång och sjunga med i alla låtarna. Det var tur att hon var mickförstärkt så hon hördes ääääännu mer. 

Och dont get me wrong. Ni vet att jag älskar människor som bjuder på sig själva, men det kändes liksom... Fel. Som om hon ville att någon skulle utbrista: 

 

"Ouuuw maaaj gaaaooouuuwd! Sjunger fint gör du också!!"

NU  hände ju inte det heller... Men det kunde ha hänt! 

Sorry Spinningfröken, jag kommer nog inte komma tillbaks.